Alla går runt där ute utanför....

med sina packväskor med saker...

de vet inte att jag har den enda

"SAKEN".

Jag har den, oavsett,

vad som Händer...

Ingenting Vänder

Jag är alltid ingenting.

Trafiken utanför, som i en stad....

En tyst morgon, med bara få bilar,

och fint väder...

Skonar mig.

Men sanning är fortfarande

att jag bor i en stad.

I stan måste man följa med nuets trafik,

tillsammans med allt annat omkring en.

Jag är sjuk i staden.

På riktigt.

Jag är på riktigt, och de andra

i sitt gemensamma låtsas-lek-spel.

Jag kan inte låtsas,

jag har inte den existensiella resursen.......